Vi är nu inne i tiden efter påsk, som är den äldsta kristna högtiden. Påskdagen är Kristi uppståndelses dag och därför firar vi gudstjänst varje söndag. Från början firades den kristna påsken i direkt anslutning till den judiska påsken, men efter ett kyrkomöte i Nicea är 325 fastställdes att påskdagen skulle infalla första söndagen efter första fullmåne efter vårdagsjämning.
Själva ordet påsk är av hebreiskt urspung. det kommer från ordet pesach som betyder att gå förbi. Ordet förekommer i 2 Mos 12:13 där det beskrivs hur Herren gick förbi judarnas hem då allt förstfött skulle dö i Egypten. Det högtidliga ordet för påsk i engelskan är passover, vilket är en direkt översättning av ordet pasach. Vårt stora firningsämne är givetvis Jesu uppståndelse. Därav följde tidigt att även andra firningsämnen förlades till påsken. Eftersom dopet innebär delaktighet i Jesu död och uppståndelse blev påsken den främsta doptiden redan i fornkyrkan.
De femtio dagarna mellan påsk och pingst kallas för pentekosté (den femtionde). Sedan blev detta ord beteckningen för den femtionde dagen och gav upphov till det svaenska ordet pingst. Hela perioden fram till pingst är en seger- och glädjetid. Det är i den tiden vi nu lever och firar hur ljuset, vämen och livet återvänder efter en lång, kall och mörk vinter. Den helige ande väcker tron i våra hjärtan på samma sätt som solen väcker naturen till nytt liv.
"Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i ming mun, en lovsång till vår Gud." Ps 40: 2-3
Mats Edman, kyrkoherde